Besviken

Imorse när vi åkte till dagis berättar jag för Lilla att de skulle åka till Asköviken och titta på fåglar idag. Att de skulle åka på utflykt. Det sa jag till henne igår med. Hon blev ju jätteglad. Men eftersom jag mitt pucko sa att stora hade kräktits igår så fick vi gå hem igen.
Lilla hade tagit av sig och var inne i en koja med några andra barn. Då ser jag fröken och ska fråga om de skulle ha med sig matsäck.
- Men Lilla får inte följa med sa fröken för Stora har ju spytt.
- Ja men det är ju ingen magsjuka säger jag för hon har ju bara kräkits en gång.
- Ja säger fröken men man kan ha magsjuka fast man bara spytt en gång. Vi har nu blivit sten hårda med att de måste vara hemma om syskonen är sjuka. Annars går det bara runt och runt här på dagis. Jag förstår deras mening men känner mig väldigt felbehandlad.
Så jag får plocka ut en frågande Lilla ur kojan och tar ut henne i tamburen. Under den tiden forsar det tårar på mina kinder. Jag gråter av besvikelse och att jag är så djävla dum att jag sa att Stora kräkits. Jag kunde ju sagt att hon hade feber. För det har hon ju med. Så pga mig så kan inte Lilla åka på sin efterlängtade utflykt. Hon börjar gråta och frågar mig säkert 20 gånger på raken varför just hon måste gå hem. Eftersom jag gråter så det blir blött på golvet kan jag ju inte svara. Och sen gråter jag hela vägen till Mannens jobb. Och har sånt dåligt samvete. Lilla verkar ha glömt det hela men jag känner mig som en djävla skit.
Och när Mannen ska lämna bilen börjar båda barnen gråta. Han ska ju till Spanien idag och kommer hem på söndag. Så de fick separations ångest i 10 minuter. Så de kramades och pussades och sen åkte vi hem.

Nu ska jag försöka få i Stora vatten i massor och få henne på lite bättre humör. Det är mycket gnäll och skrik fast inget har hänt. Man får knappt titta på henne. Förståligt men jobbigt.

Så nu vet ni att man inte får lämna sina barn på dagis om det andra syskonet har kräkits!