Jobbe

Idag har mitt företag klämmdag. Men jag jobbar ändå.
Vi är tre stycken som jobbar i telefon från 07:30 - 12:00.
Det är helt OK för mig. Först hade jag tagit ledigt för ca 2 månader sen. Men så fick jag frågan om jag ville jobba. Och eftersom vi inte gör något (vanligtvis) före lunch så kan jag ju lika gärna jobba.

Igår var jag helt off. Jag låg mycket ner. Skulle titta på film med Elin i Linas rum på eftermiddagen. Hon ville coola ner sig efter playdaten med Dagis Ella. Jag såg 5 minuter. Sen sov jag. Och Guuuud vad skönt jag sov. Blev väckt av mannen som tipsade mig om att jag sagt vid ett svagt tillfälle att jag skulle åka och kompletteringshandla till grillningen och det var dags att sätta på grillen. Så han undrade när jag hade tänkt åka.
Inte faan var jag sugen att åka då. Men har jag lovat så har jag. Så jag in i bilen och Hej Maxi. 30 minuter senare är jag hemma igen och intar ryggläge i soffan. Mannen är karl ute på altanen och grillar i regnet. Det luktar gott. Han är så påhittig min man. Det blev en smakupplevelse när maten intogs. Gott och smaskigt. Han kan han.
Sen ville kidsen att vi skulle poppa poppis. Jag fick värsta flashbacken - kan jag verkligen poppa poppis?? Kommer de bli brända igen? Ja, frågorna gick som en tornado i huvet på mig. Jag tog mig modet att gå ut i garaget till vår micro som hyr en plats på en hylla där. Vi micrar inte så ofta då.... Jag stod kvar hela poppningen och lyssnade väldigt noga på poppen. Inget blev bränt och mitt självförtroende rusade upp till skyarna. Mamman kan poppa poppis!! Hon är inte HELT värdelös!! ha ha ha.

Där ser man vad lite micrande kan göra för självförtroendet.

Tjingeling