Nu igen

Hämtade mannen på jobbet. Tjejerna var redan hemma. Lina tog hem Elin från skolan. Vi tog oss ut till Maxi. Vi passade på att göra veckohandlingen. Så slipper vi i morgon.
Allt gick bra. Jag har fått pikar i en vecka nu att mannen också vill handla kläder och skor. Ja, säger jag. Det är bara att handla. Han börjar dra upp att det borde finnas hur mycket pengar som helst - men det gör inte det. Jag förklarade att det är rätt mycket utgifter. Visst kan vi dra ner på nått. Jag är med!! Klart det går.
Jag sa att jag tyckte att han drog på som faan till julen. Jag tycker det var för mycket julklappar till kidsen. För mycket pengar. Man kan inte ena dagen säga att barnen har för mycket saker och sen nästa handla massa. Även om det är några gånger om året.
Råkade nämna något han inte gillade. Vad det gällde säger jag inte. Så blev det tjafs igen.
Jag sa att jag kommer inte säga nått mer. För vad jag än säger så blir det fel. Och jag är så TRÖTT på att inte veta var jag står. NÄR är jag fel och NÄR är jag rätt. Man kan inte vara på sin vakt hela tiden. Det tär på en. Och varför kan jag inte få säga vad jag tycker när alla andra säger vad de tycker?!
Och jag tänker inte ge mig i det här. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag har egna uppfattningar och egen vilja!!