Elin var så ledsen ikväll. Hon vill inte ha diabetes. Varför mamma har jag diabetes? När tar det slut? Jag sa att man får vara ledsen om man vill. Och arg! Gråta och skrika om man vill det med. Jag sa att vi får hoppas att de hittar på nått som gör att man inte behöver ta sprutan mer. Kanske som ett plåster. Ett plåster som utsöndrar insulin som nikotinplåstren. Det vore nått. Hon grät och jag lät henne göra det och torkade tårar. Sen låg jag där bredvid och bara tittade på mitt lilla knytte.
Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar