Pirr i magen

Min man ska åka bort på torsdag och kommer hem på söndag.

Så jag blir själv med kidsen. Det börjar pirra oro i magen.

Hur ska det gå?

De får sova i vår säng för jag kan inte sova själv. Är ju så rädd.

Sen är det syskonkärleken som gnager i magen också.
De är så kärleksfulla mot varandra våra barn. NOT.

Varje tisdag och torsdag när pappan är borta på träning så vägrar de lägga sig,
vägrar lyssna på sin mamma (som biter ihop för att inte explodera), sparkar och slår
varandra så mycket de orkar. Eller retar varandra så den ena gråter. Och där gäller det båda.

Den lilla kan få den stora att gråta med marigheter likväl som den stora ordnar så den lilla får sig en verbal känga och brister ut i gråt. Och mamman säger: - vad vad det jag sa?! Var snälla mot varandra! Och håll er borta från varandra om ni bara ska bråka och vara ledsna.
Det är ju det där tjafset och gnället som får mig att vilja krypa ur skinnet.

Hör de inte hur de låter? Man ska nog spela in dem en gång och spela upp så de får höra hur snälla de är mot varandra. Låter som en plan.

På lördag kommer fina Linda och S till oss på häng.

Och jag laddar för nästa helg då jag hoppas det blir utgång!!

Jag är PÅ om någon vill ha med mig ut.

De är dags för mamman att roa sig lite  :) Nu när pappan åker på lyxresa med vila. Ha ha ha.