Vi har ett marsvin som heter Emma. Hon är tre år. Lina fick henne när hon fyllde sju år. Hon var jätte poppis när hon kom hem till oss första gången. Hon kanske var sju till tio centimeter lång. Hon var så liten att hon kunde bäras i en kupad hand. Vi gosade med henne och hon fick lite gympa i köket på skjutbanegatan. Det var det enda rummet med dörr. Lina höll henne några gånger tills en dag när hon nafsade till Lina på bröstet. Sen var Emma inte så intressant längre. Mamman har bytt i buren sen dess och det är jag som pysslar om henne. Nu kan både Lina och Elin hålla henne OM de har en handduk mellan dem och det lilla djuret.
Idag har jag haft henne ute på grönbete. Hon har fått känna frisk luft och käkat gräs i mängder. Vi har bytt i buren och fjäskade till det lite med gurka och mottot när hon fick komma in igen. Lilla trollet.
När hon gått till de sälla jaktmarkerna så blir det inget mer djur.
2 kommentarer:
Känner så väl igen det där. Vi hade en kanin, Gucci, som ungarna skulle ta hand om. O yes!? Efter 1½ år såldes han, ingen saknar honom...
Inga mer djur här, hur mycket tjat det än är om hundar, hamstrar, marsvin etc. No way!
Kram Åsa
Härligt att höra. Kände mig rätt taskig när jag hade skrivit om Emma och tänkte ta bort inlägget. Men så här är det ju.
kram
Skicka en kommentar