Idag när vi mitt uppe i matlagandet så ropar Elin - mamma, Emma gräver en grop i buren. Jag lämnar köket och går fram till buren och hon ligger där på sidan och springer med tassarna. - lilla vännen, säger jag. Ska mamma hjälpa dig upp? Jag tänkte att hon kanske bara inte kom upp på benen som en skalbagge som hamnat på rygg. När jag ska lyfta upp henne så är hon helt slapp. Jag blir livrädd och ropar på Tomas att det är nått fel på Emma. Hon bara ligger där och stannar till i sitt springande. Och sen börjar hon igen. Lilla hjärtat!! Jag får panik och vill ringa nån. Ringer Linda på djurmagasinet. Hon säger att hon kan ha fått en hjärnblödning eller nått. Jag gråter floder och vill bara att hon ska bli bra. Mitt i samtalet stannar hon. Hon slutar och jag gråter ännu mer. Vårt lilla hjärta har somnat in. Och Lina är inte ens hemma. Jag ringer hem henne och hon hör att jag är ledsen. Väl hemma så berättar jag att Emma har somnat och inte kommer vakna igen. Hon skriker bara rakt ut och bryter ihop. Lilla fina Lina. Så står vi där alla och gråter i vardagsrummet vid buren.
Det är så sorligt! Vår lilla bäbis finns inte mer.
Emma var ett fint marsvin och hon kan inte ersättas!!
Tack Emma för de här tre åren!!
Vi älskar dig <3
2 kommentarer:
Åh vad tråkigt! Ni får ha en fin minnesstund för henne.
Ja, hon är saknad!!
Lilla vännen, darling Emma :)
Skicka en kommentar