Igår efter träningen stannade jag kvar en liten liten stund för att stretcha. Eftersom det är kort pass så är det ingen med i passet. Så jag stod där och sträckte på mig när jag helt plötsligt kom på att jag ska ju faaan åka buss hem. Och när jag åker buss kommer den typ precis när jag kommer fram till hållplatsen. Så jag snabbt in i omklädningsrummet och fram med väska och på med jacka och ut. Går så fort jag kan men måste springa sista 20 meterna. Och när jag nästan är framme åker bussen. Det är max 7 meter kvar. Jag vinkar och försöker se så snäll ut som jag bara kan. Och vet du vad?! Han stannar busschauffören!! DET var SÅ snällt! Här i stan är det inte ofta de stannar även om man kan klappa på dörren. Har de stängt så är det stängt. Och så åker bussen lixom. Och där står man som ett frågetecken och har ett svart nystan som snurrar i magen. Men så blev det ju inte igår.
Jag hade inte heller någon sms biljett klar men det var heeeelt lungt att jag stod där bredvid när han körde och så visade jag upp den när den behagade att komma :)
Lite merförsäljning hann han med också. Att det var mycket billigare om jag handlade 10-kort istället för sms biljett. Och det vet jag ju och vi ska inhandla ett vuxen och ett barn. Så jag fick ställa mina frågor och han svarade så glatt. VILKEN BUSSCHAFFIS!!
Hade han inte stannat så hade jag fått vänta i 40 minuter på nästa buss.
Vilken bra avslutning på onsdagen :)
3 kommentarer:
Det där hände mig med för en vecka sedan och visst blir man glad!! För som du säger, det händer lixom inte i den här staden...så jag blev sådär glad som du blev! Kram!
Härligt! Mammas sambo är busschaufför och han är en trevlig typ så min bild av dem är bra! Men jag åker inte buss så ofta...
Jag förstår helt klart varför de inte stannar. De har en tidtabell att följa och det är säkert stressigt att vara busschaufför. Och ska de stanna för en måste de stanna för alla.:)
Han gjorde min dag ialla fall :)
Skicka en kommentar